Morgan - del # 1
Jag var medryttare på en D-ponny som stod vid ett litet stall nån mil utanför Enköping. Jag hade ridit Herkules i några månader, ett halvår kanske. Herkules stod inne i stallet, precis som dom andra 3 hästarna, medans det gick en tjock och långhårig b-ponny ute i lösdriften tillsammans med den lilla shettisen Polly. Jag var inte så himla intresserad utav b-ponnyn, som mest gick och skrotade i hagen. Han såg inte mycket ut för värden, dessutom hade jag hört att han var bråkig. Tiden gick och när det blev vinter så reste b-ponnyns ägare bort i ca 1 vecka. Hon frågade om vi kunde se efter Morgan, som han hette. Vi fick gärna rida om vi ville så en dag bestämde jag, Felicia och Amelie oss för att testa honom lite i paddocken. När jag och Felicia skulle hämta honom så gick han inte att fånga, men efter ett litet tag så gick det. När vi väl kom ned till paddocken så började jag att rida. Minns inte så mycket utav det, inte mer än att han var bråkig i munnen, försökte smita iväg i traven, drog sig inåt mitten och slängtravade ett halvt varv innan han kom fram i galopp. Efter det åkte jag hem och tänkte inte mer på det.
Nån vecka gick och Morgans ägare hade pratat med Felicia ifall hon hade någon kompis eller liknande som kunde tänkas ta hand om Mogge i veckorna, samt rida. Jag tyckte att det verkade kul att få rida lite extra, men anade inte vad jag hade gett mig in på. Vips så hade jag pratade med Morgans ägare, och vi kom överens att om 3 dagar i veckan så var han min. Första ridpasset, minns det så väl. Det gick fortfarande inte att fånga honom i hagen, så jag fick locka honom med godis och gömma grimman bakom ryggen och sedan skynda mig få på den medans han åt. När vi kom ned till paddocken så började allt det dåliga om igen. Tjaffsig i munnen, drog iväg, slängtravade innan galoppen, korsgalopp, bockade och hade alla möjliga hyss och olater för sig. Men jag kämpade på och tänkte, "Jag ska fan inte låta en envis b-ponny vinna över mig!", så jag red och red, han fick bocka så mycket han ville men han skulle gå framåt! Efter passet, som varade i kanske 20 minuter så var Mogge genomsvettig, inte så konstigt med tanke på islandspälsen och det tjocka hullet han hade. Vi avslutade allting med att gå ut på en grusväg och ta några bilder.
Det allra första ridpasset, när ägarna var bortresta.
Mogge på första ridpasset som min medryttarponny. Jag vet att det ser hemskt ut men han drog iväg men om ni tittar på tygeln så ser ni att den är lös så jag drog honom inte i munnen.
Men i vissa glänsande ögonblick så kände jag att det fanns någonting under skalet på denna galna, ouppfostrade och envisa ponny.
Kommentarer
Trackback